Inlägg från Måndagkväll
Lyckat vändningsförsök idag, bebbe ligger nu med huvudet nedåt. Såhär gick det till:
Kom till spec mödravården vid halv 9 imorse på fastande mage, tid kl 9 och då fick vi komma in. En CTG kopplades på min mage som skulle läsa av Lillis hjärtljud och rörelser. Låg i cirka 15 minuter och allt såg helt OK ut. Fick sedan göra UL som visade (och bekräftade) att rumpan låg nedåt. Upp på förlossningen och fick ett rum, kl är nu 11 och jag börjar bli riktigt hungrig. En Bm kom in och satte en nål i handen där jag skulle få Bricanyl (livmoderavslappnande) inför vändningen. Fick vänta ytterligare en halvtimme på läkaren som till slut skulle försöka vända den lilla. En minut efter att jag fått Bricanyl fick jag hjärtklappning och började småsvettas och då satte läkaren igång att massera runt bebben. I början gick det ganska så bra, men när jag kände att AJ jag kan inte andas och jag svettas floder så fick jag vila, första försöket gick inge vidare. När jag fått andas syrgas ett tag fick jag tillbaka färgen i ansiktet och ett nytt försök gjordes. Efter några minuter stod jag inte ut längre och Lillis verkade inte vilja samarbeta. ”Ett försök till gör vi sen ger jag mig” sa läkaren och jag kände på mig att det inte skulle gå. Men sista gången gick bättre och efter en massa knådande låg Lillis som H*n skulle. Stackars liten.
En CTG kopplades på igen och efter att ha tittat på UL och legat med CTG en halvtimme fick vi lite mackor och choklad och sen fick vi åka hemåt.
Självklart att det känns bra att det gick bra till slut men jag känner mig ändå helt slut, och ledsen. Skulle nog aldrig göra om det för det gjorde verkligen fruktansvärt ONT. Trodde mer att det skulle kännas obehagligt men det gjorde verkligen ont.
Stackars Tomas blev helt tårögd och höll på att svimma när jag öppnade ögonen, han sa att det såg jätteobehagligt/otäckt ut och tyckte synd om både mig och Lilla bebis där inne….
***
Vad jag tror så ligger lillis fortfarande som h*n ska , men blev lite fundersam i morse då det kändes som ett litet hårt huvud som borrade sig uppåt mot mina revben, men sparkarna är som de varit de senaste dagarna så jag hoppas att den ligger kvar, Bm på tisdag så jag hoppas att hon säger att den ligger som den ska och att den til och med har fixerat sitt lilla huvud så jag slipper gå hemma och vara orolig.
har sovit i mammas stuga några dagar för att vara hund/katt/husvakt eftersom hon är i grekland och myser. Men idag flyttade vi hemåt igen, och nu känner jag att jag bara vill vara hemma tills de är dax. Inge mer packa ner saker för att sova borta. Bara BB väskan som nu ska packas ordentligt så att den är redo :)
Idag går vi in i vecka 38 och känslan av att det snart är dax att ploppa ut den lilla skrämmer mig lite men jag blir samtidigt upprymd och längtan efter min lilla bebis ökar för varje dag. Idag bäddades vagnen och imorgon ska jag bädda den lilla sängen :) *happy*
Kom till spec mödravården vid halv 9 imorse på fastande mage, tid kl 9 och då fick vi komma in. En CTG kopplades på min mage som skulle läsa av Lillis hjärtljud och rörelser. Låg i cirka 15 minuter och allt såg helt OK ut. Fick sedan göra UL som visade (och bekräftade) att rumpan låg nedåt. Upp på förlossningen och fick ett rum, kl är nu 11 och jag börjar bli riktigt hungrig. En Bm kom in och satte en nål i handen där jag skulle få Bricanyl (livmoderavslappnande) inför vändningen. Fick vänta ytterligare en halvtimme på läkaren som till slut skulle försöka vända den lilla. En minut efter att jag fått Bricanyl fick jag hjärtklappning och började småsvettas och då satte läkaren igång att massera runt bebben. I början gick det ganska så bra, men när jag kände att AJ jag kan inte andas och jag svettas floder så fick jag vila, första försöket gick inge vidare. När jag fått andas syrgas ett tag fick jag tillbaka färgen i ansiktet och ett nytt försök gjordes. Efter några minuter stod jag inte ut längre och Lillis verkade inte vilja samarbeta. ”Ett försök till gör vi sen ger jag mig” sa läkaren och jag kände på mig att det inte skulle gå. Men sista gången gick bättre och efter en massa knådande låg Lillis som H*n skulle. Stackars liten.
En CTG kopplades på igen och efter att ha tittat på UL och legat med CTG en halvtimme fick vi lite mackor och choklad och sen fick vi åka hemåt.
Självklart att det känns bra att det gick bra till slut men jag känner mig ändå helt slut, och ledsen. Skulle nog aldrig göra om det för det gjorde verkligen fruktansvärt ONT. Trodde mer att det skulle kännas obehagligt men det gjorde verkligen ont.
Stackars Tomas blev helt tårögd och höll på att svimma när jag öppnade ögonen, han sa att det såg jätteobehagligt/otäckt ut och tyckte synd om både mig och Lilla bebis där inne….
***
Vad jag tror så ligger lillis fortfarande som h*n ska , men blev lite fundersam i morse då det kändes som ett litet hårt huvud som borrade sig uppåt mot mina revben, men sparkarna är som de varit de senaste dagarna så jag hoppas att den ligger kvar, Bm på tisdag så jag hoppas att hon säger att den ligger som den ska och att den til och med har fixerat sitt lilla huvud så jag slipper gå hemma och vara orolig.
har sovit i mammas stuga några dagar för att vara hund/katt/husvakt eftersom hon är i grekland och myser. Men idag flyttade vi hemåt igen, och nu känner jag att jag bara vill vara hemma tills de är dax. Inge mer packa ner saker för att sova borta. Bara BB väskan som nu ska packas ordentligt så att den är redo :)
Idag går vi in i vecka 38 och känslan av att det snart är dax att ploppa ut den lilla skrämmer mig lite men jag blir samtidigt upprymd och längtan efter min lilla bebis ökar för varje dag. Idag bäddades vagnen och imorgon ska jag bädda den lilla sängen :) *happy*
Kommentarer
Postat av: Linda
Lägg ut foto på magen och det du fixat! Jag är ju för långt borta för att kunna se! :-D
KRAM
Trackback
