Lines lilla liv

Jag tittar ner på min mage och varje gång blir jag glatt överraskad att det börjar formas en kula. Det är lite komiskt faktiskt att magen växer liksom. Och det känns nästan som om jag kan se att den växer. Men än sålänge känns den gullig och det känns mysigt. Kanske blir värre när man tänker - nu får den sluta växa, jag kan inte se mina fötter...haha det visar sig.

Det känns konstigt också att planera saker inför sommaren att tänka på hur stor jag kommer vara då..scary...och att det faktiskt då är såå nära en lite bebis..jag tycker att min moster var så mitt i prick när hon skrev att - vi börjar bli medvetna om att vi är med barn, men inte att vi faktiskt ska få barn. Det finns nog fler än en anledning till att leveranstiden är på 9 månader. Man ska först fatta att man är med barn, som tar cirka halva tiden. Sen ska man förbereda inför barnet och faktiskt fatta att man ska få ett litet knyte. Om man nånsin kommer fatta de INNAN den ligger i famnen. Jaa ni kanske märker att tankarna börjat virvla runt och kanske det är därför som jag är så trött och har ont i huvudet nästa varje dag. Igårkväll somnade jag i soffan vid halv 9. lite trött dårå.

På tisdag får vi besked om lägenheten och på tisdag om en vecka får vi se vårat barn. Jag blir helt pirrig och glad när jag tänker på att vi faktiskt kommer få en första blick på vårat, VÅRAT lilla underverk. Magisk känsla. Går inte att beskriva med ord. Längtar och hoppas att allt kommer att vara bra med lillis krakel spektakel där inne.

Efter UL hade jag tänkt att börja bjuda er på magbilder så ni också kan följa min tillväxt med lillis krakel.

Ha en bra söndag, jag ska hälsa på svärmor och visa upp magen :)